Poster med taggen "mat"

David sänder live på Bambuser från Vinter.norra och funderar på vilka kryddor han ska ha till fårfiolsgrytan. Hjälp honom!

Först ut i Sverige var Phone House/Aftonbladet med tagvertising och nu går även ICA ut och taggar sina annonser. Listan växer på kunder som testar möjligheterna med att tagga annonser. Att företag som arbetar med trycksaker exprimenterar med möjligheterna att skapa interaktivitet i sina tryckta annonser känns som ett naturligt steg att svara upp mot den nästan gränslöst interaktiva webben. Det känns onekligen spännande att se hur långt man kan ta denna teknik då det faktiskt ger en till dimension åt trycksaken. Men det finns ju alltid aber med ny tekniklösningar.

Flash på webben De webbutvecklare som varit med ett tag minns säkert när Flash kom och de ständiga för/emot-diskussionerna som pågick runt tekniken eftersom man var tvungen att ladda hem/installera en plugin för att kunna ta del av det flashinnehåll som publicerades på webbplatserna. Flash-tekniken överlevde trots det motstånd som fanns och har sedemera blivit en vanlig företeelse på webbplatser idag. Det stora klivet in i folkhemmet blev när pluginen slutligen skeppades som standard med Internet Explorer 5. Om taggning av annonser ska göra samma resa så krävs en hel del kundnytta för att användare ska bemöda sig att ladda ner applikationen till sin mobil.

Kan se framför mig en hel del hela scenarier där tekniken snabbt skulle kunna göra nytta t ex när man är med familjen på MAX och ska äta så kan man fotografera skrovmålets tagg och direkt få den senaste informationen om eventuella ämnen som kan ge allergiska reaktioner eller t ex om LLT har en tagg på varje busskur så kan man fotografera den och vips så vet man de tre närmaste tidpunkterna för avgångar från den specika busshållplatsen.

Ett annat scenario skulle kunna vara om ex IKEA gjorde sin webbsajt lite mer transparent med kundforum/användarforum etc. Då skulle kunderna kunna fotografera intressanta produkter och få, från ett trovärdigt konsumentperspektiv, veta om produkten är populär, funktionell och hållbar. Taggarna fungerar nog riktigt bra på stortavlor vid busshållplatser, tåg- och tunnelbanestationer där resenärer enkelt kan fotografera en stortavla från sin plats och då få ta del av detaljerat innehåll ostört medan de sitter på väg hem. Just det faktum att man inte behöver skriva in något i det rätt pillriga gränssnittet som många mobiltelefoner har utan bara fotografera taggen och då direkt få upp en webbsida i mobilen med info känns smidigt. Dessutom så skulle det vara kanon om det gick att spara de intressantaste taggarna på nåt sätt och använda ungefär som genvägarna på skrivbordet i datorn. Då kunde man nyttja taggarna var som helst och ändå få veta när nästa buss går från ens favoritbusshållplats.

Sedan finns det ju mera lättsamma funktioner som skulle kunna vara praktisk för de ungdomar som är lite blygare. T ex när man går på galej så taggar man sig själv exempelvis sin t-shirt så att om någon blir lite nyfiken på en så kan de fotografera taggen och då komma till ens personliga webbsida och där får veta allt (läckert förpackat) om ens civilstånd, musiksmak, intressen och vänner utan att man själv behöver stamma fram några coola raggningsrepliker för att skapa intresse.

Det ska bli spännande att inte bara följa utan även delta i utvecklingen av tagvertising och se hur långt vi kan ta tekniken. Vill du veta mer om detta? Kör applikationen, fotografera taggen så hittar du mig.

Kanske är du som undertecknad, har höga ambitioner i matlagningen, men för lite tid. Jobb, småbarn, hus, bil, tomt, blivande fru... Många saker som ska skötas om. Då är det halvfabrikat som gäller för att hinna ordna den perfekta EM-burgaren. Och äntligen har vi blivit bönhörda, Ranch Burger hickory style heter dom. Märkligt nog från Gotland, men tveklöst det godaste du kan lägga på grillen. Jag hittade dom på COOP Konsum på Bergnäset i Luleå, men de måste väl finnas på fler ställen!? Kombinerade med Max - jo, hamburgerkedjan har börjat sälja sina varor i butik - Frisco-bröd har du en mäktig burgare. Maffigare blir det inte. Lite salt, peppar, dressing (jag föreslår Rydbergs), hackad röd lök, gul paprika och en väldigt kall öl. Glöm inte vassa grillbestick, Old Farmer är perfekta. Smaklig EM-spis...

Lagom till påsk har de flesta av oss glömt julbordsfrosseriet och kan återigen glatt smälla i oss ett mindre smörgåsbord. Lamm, lax och ägg är oumbärligt. Sill, småvarmt och kallskuret med tillbehör lastar vi i oss av bara farten. Allt nedsköljt med försvarliga mängder påsköl och gärna några rejäla magborstare.

Själv väljer jag bort buffén, men lamm står ofta på bordet runt påsk. En klassisk vitlök- och örtspäckad lammstek i ugn är alltid rätt. Fast i år blir nog det späda Niemiselslammet rimmat, ört- och citronspäckat och confiterat. För efter timmar i långsamt bubblande fett är blir lammsteken både smakrik och galet mör.

Till det confiterade lammet passar lite rostad jordärtskocka, potatis fänkål och paprika – öst med lammfettet. Vänd ner rivet citronskal och hackad persilja när grönsakerna är klara. En god rödvinssås på lammfond med några droppar tryffelolja gör anrättningen perfekt. Perfekt till... en Pinot Noir kanske?

Künstler är en stor tysk kvalitetsproducent som är mer känd för Riesling än vin på druvan Pinot Noir (eller Spätburgunder som tyskarna kallar den). Künstler Pinot Noir 2006 (nr 97217) är allt annat än elegant om man jämför med vin från franska Bourgogne. Mer marschmusik än symfoniorkester alltså. Meningarna om detta vin är delade och många. Jag gillar faktiskt den burdusa och kantiga stilen med sin gummidoft och kraftiga rökighet. Helt ok för 109 kronor flaskan.

För de som ställer sig skeptiska till rödvin från Tyskland kan jag istället rekommendera 2004 Langhe Nebbiolo från Pio Cesare (nr 7306). En supergod Italienare på Pinot Noir-släktingen Nebbiolo och ett vin väl värd sina 102 spänn.

När vi ändå är i Italien så är det lika bra att dra till Toscana och plocka fram en Chianti Classico på druvan Sangiovese. Nya årgången 2006 av Marchesi Mazzeis Fonterutoli (nr 32229) för 148 kronor behöver ligga i garderoben några år för att verkligen komma till sin rätt. Men dricker du den nu så se till att att dekantera så vinet får luft och vecklar ut sig.

Och till sist, glöm för allt i världen inte att äta ägg. Från sin bästa sida visar sig ägg i sällskap med sprit som toddy. Smaskiga vinterförslag på äggtoddy hittar du här.

Glad påsk!

Det är något speciellt med Göteborg. Det går inte riktigt att sätta fingret på, men känslan är tydlig och finns överallt. En storstad med småstadskänsla säger Göteborgarna själva. Och visst ligger det något i det. Här märker man ingenting av den gråtunga likgiltighet som ofta kan förnimmas i huvudstaden. I Göteborg verkar de flesta tycka att det är görkul att tjöta med allt och alla.

På Olskrokstorget står Knipplafiskarna i galonuniform och slänger glatt och högljutt käft med kunderna. I isade lådor däremot, ligger dagens skörd av pinfärska råvaror från västerhavet stumt och väntar på sin köpare. Kontanter? Självklart! Frågar du om de tar kort blir svaret ett brett flin och ett smakprov på klassisk Göteborgshumor: ”Det går la bra, om du har egen kamera”.

Jag vacklar till. Överflödet av fisk och skaldjur ger mig en allvarlig nära-smögen-upplevelse. Efter flera minuter av svår beslutsångest ser jag äntligen ljuset i tunneln: En obscen mängd färska räkor och några havskräftor. När fångsten blivit ordentligt inslagen i papper är det dags för ett par raska strandhugg på systembolag och i matbutik. Sedan hem. Här ska skaldjursfrossas!

På räk- och havskräftsskalen kokas så en rejäl laddning fond till räksoppa och skaldjursrisotto. Soppan smaksattes med saffran och fänkål samt toppades med räkrom och en puré på rostad jordärtskocka. Risotton kröntes av grillad sparris, halstrad havskräfta och sötsyrliga, vaniljkokta körsbärsplommontomater.

Vinvalet drevs fram av skaldjurens sötma, det något bittra saffranet och sparrisen, balsamvinäger och socker i tomaterna. Här krävdes både syra och frukt och Rieslingdruvan kombinerar ofta båda på ett utmärkt sätt. Förstahandsvalet, Fernand Engel Riesling Reserve 2006 (nr 98157) från Alcase, var tyvärr slut. Uppenbarligen är det fler som trotsat Röttorps väl så snåla bedömning i DI. Några kvardröjande flaskor finns fortfarande på systemet för dem som vill köpa en riktigt läcker Riesling med tydlig frukt och en nästan botrytislik, insmickrande doft för precis under hundralappen.

Istället rycktes ett par flaskor från tyska Georg Breuer, Riesling Sauvage 2006 (nr 5899), från hyllan. Kanske inte ett klockrent val med tanke på sötma och svåra smaker som saffran och sparris i maten. Vinet visar upp klenare frukt och kropp jämfört med Fernand Engel men kompenserar detta med mer mineral och en härligt krispig syra. En utmärkt god Riesling och ett riktigt bra köp för 109 kronor.

Middag och vin avslutades med en hutlöst dyr getost från den hypade spanske ostmästaren Rafael Baez. Trendiga Monte Enebro är dock varje ostälskares dröm. I sällskap med crème fraîche, en gnutta flingsalt och några drag med svartpepparkvarnen blev den en lätt bredbar njutning på nybakt bröd, toppad med valnötssirap. Även här torde Ferdnand Engel varit ett bättre vinval, men ostkrämens sälta, samt höga och syrligt, lätt stickiga smak, fick även sista skvätten Georg Breuer att visa upp sin bästa sida.

Gött mos, som man säger i götet.

I SVT:s Babel Special pekade författaren Torgny Lindgren ut den som en av endast två böcker i svensk 1900-talslitteratur som kommer lämna ett bestående avtryck i historien. Den ena boken är Gösta Berlings saga. Den andra är Tore Wretmans Svensk husmanskost.

Nå, ett sådant påstående får väl tas med en nypa salt, speciellt med tanke på att Selma Lagerlöfs debutroman publicerades redan 1891. Men Tore Wretmans klassisker från 1967 finns nu äntligen i nytryck, och du kan köpa såväl kokbok som ett stycke kulturhistoria för lättspenderade 149 kronor på Adlibris.

I Tore Wretmans måleriska och kärleksfulla matskildringar lyser dagens överflöd av smaksättare med sin frånvaro. Här gäller pang på rödbetan med rört smör och sida efter sida tillägnas traditionell svensk mat i sin renaste, naknaste och mest jordnära form. Torgny Lindgren uttrycker det så självklart på sin mjukt sjungande västerbottniska:

”Maten hör till livet, och livet är en ganska grov historia. Stunderna av förfinad jungfruolja och tioårslagrad vinäger är få. Det basala i våra liv är köttet. Och potatisen. Och köttet behöver inte alltid benämnas fransyska eller oxfilé. I uppriktighetens namn kan köttet bara få heta köttet och ingenting annat.”

Sillälskare som fått smaka denna vackert röda och goda tomatsill har snabbt utnämnt den till en modern klassiker på julbordet. Enklare än så här blir inte om du, trots mördande julstress, vill imponera på din omgivning med en egen sillinläggning. Sahléns sill

600 g Matjesfiléer, avrunnen i bitar

Tomatsås: 3 dl socker 1,2 dl ättikssprit 1 brk (400 g) krossade tomater 1,2 dl matolja 1 msk svartpeppar, grovt krossad 1 msk kryddpeppar, grovt krossad 1/2 dl hackad dill 1 gul lök, hackad

Varva matjes, lök och dill i ett kärl. Slå över tomatlagen och låt stå över natten i kyl. Slå i glas. Minst 3 veckors hållbarhet i kyl.

Äntligen fredag och belöningen för en veckas slit närmar sig. Men vad fanken ska man svänga ihop för gott till polarna som kommer förbi ikväll? En klase starköl och en matig pasta med sting av chiliolja funkar alltid men är inte så där överdrivet kul.

Nä, dags för en riktig matchock, typ reklamen för Felix yoghurtdressing där förväntansfulla fotbollskompisar blir bjudna på friséesallad med wokade trattkantareller istället för den obligatoriska ölkorven.

Dags för tres tapas att göra entré till fyra småsugna fredagsfirare. Smått är gott och dessutom roligare.

Kantarellsoppa

2 dl grovt hackad kantarell (burk går bra) 2 msk finhackad charlottenlök 1 dl torr sherry 1 dl vilt- eller kalvbuljong 3 dl grädde Salt & vitpeppar

Fräs lök, kantareller och vitpeppar i rikligt med smör på svag värme. Grundsalta, slå på sherry och reducera tills sherryn nästan kokat in. Slå på grädde och buljong. Koka på låg värme i ca 30 minuter. Späd med vatten eller buljong om så behövs. Toppred eventuellt med maizena till simmig konsistens.

Mandelpotatis med tapenade och Pata negra

2 stora mandelpotatisar, delade på längden 2-4 msk tapenade (köp färdig eller gör själv) 4 skivor Pata negra

Pata negra betyder ”svart fot” på spanska och syftar på de ekollonmumsande, svarta grisar varifrån den kanske godaste lufttorkade skinkan kommer. Rosta mandelpotatisen på svag värme, ca 120-150 grader tills den mjuknat. Låt svalna något och arrangera tapenade och lufttorkad skinka över.

Sherrybräserad scampi

12 skalade scampi 1 dl torr sherrry ½ dl grovhackad bladpersilja Salt & peppar Paprika- eller chiliolja

Hetta upp en stekpanna rejält. Stänk i en skvätt olja och sedan ner med scampin. Salta, peppra och slå över sherryn. Arbeta snabbt, skaldjur blir sega och tråkiga om de kokar för länge! Vänd snabbt ner den hackade persiljan och arrangera tre scampi per person på små assietter eller i skålar. Fördela sherry- och persiljeskyn portionsvis och stänk några droppar chiliolja över.

Servera tapasrätterna med lite gott bröd, gärna med lite nötter i. Och dryckesval då? Gör som spanjorerna själva, drick en torr sherry till. Förslagsvis Lustau Solera Reserva Amontillado Los Arcos ( nr. 8227 på SB). Finns på ett systembolag nära dig för 69:- halvflaskan.

Priset på den ädla metallen guld når ständigt nya rekordnivåer. Priset på Bottenvikens guld, Kalixlöjrommen, har däremot under många år legat förvånansvärt stilla.

Men nu stiger spänningen bland yrkesfiskarna längs norra Bottenvikskusten. Kommer Kalixlöjrom, som Sveriges första livsmedel, att tilldelas kvalitetsmärkningen ”skyddad ursprungsbeteckning” av EU?

Någon gång i mars nästa år kommer det efterlängtade beskedet. Är beslutet positivt blir det lättare för Kalixlöjrom att ta den exklusiva position som produkten förtjänar.

Oavsett EU:s beslut är det dags för Kalixlöjrom att kliva fram som den unika råvara den faktiskt är. För hur man än vrider och vänder på det är löjrommen från norra Bottenvikens bräckta vatten i både smak och utseende överlägsen all annan löjrom.

Så tillhör du den lyckliga skara finsmakare som lyckades lägga vantarna på årets knappa skörd av Bottenvikens guld kan du skatta dig lycklig. Lås in i frysfacket som en säker investering, eller njut redan idag på blini med crème fraîche och en mogen Blanc de Blanc där syrorna fått lägga sig något.

Det är tydligt att hälsa handlar om GI numera. Långsamma kolhydrater är bra, snabba är pest å pina. Helst ska vi inte äta kolhydrater över huvudtaget. I butikerna står många av oss och lusläser innehållsförteckningen på förpackningarna i jakt på lägsta möjliga kolhydratinnehåll.

De som är allra gladast över GI-trenden är naturligtvis livsmedelsproducenterna, näringsfysiologerna och bokförlagen. Enligt Staffan Lindewall, vd på livsmedelsvarumärket Go Green, handlar vi färdiga linser och bönor för 150 miljoner kronor per år. Den siffran förväntas stiga till en halv miljard inom bara några år. Uppskattningsvis hälften av facklitteraturen som säljs handlar om hälsa och hälften av hälsoböckerna handlar om GI, uppger en av Sveriges mest kända GI-förespråkare, Fredrik Paulun. Över 100 000 exemplar har han själv sålt av boken med den urtrista titeln ”Allt om glykemiskt index”.

GI är alltså big business och vi konsumenter är fullständigt hjärntvättade. En armé av rättrogna läser GI-tabeller som fan läser bibeln och skriker i högan sky varje gång de ser en potatis, vanlig pasta eller, hemska tanke, en morot.

Nej, vägra bli en G.I. Joe, soldatparafrasen som blint och utan eftertanke lyder hälsogeneralernas order.

Själv ser jag fram mot helgen och en lågtemperaturstekt lammrygg, potatisterrin med getost och rosmarin, ragu på puylinser, stekt svamp och rödvinssås monterad med brynt smör.

Till det blir det nog en Gevrey-Chambertin La Justice, 2005 (SB 99590) som med sina matvänligt friska syror och blandning av skogshallon, örter, anis och brända bildäck, kommer att omfamna lammet perfekt.

No trick, only treat for papa this weekend!

Butiken heter Duå och missionen är tydlig, njutning för alla läckergommar. I allt från kött till tryfflar, via oljor och köksredaskap och två oerhört dedikerade ägare i Lars och Per. Butiken erbjuder gästspel av kulinariska stjärnor och agerar gärna grossist i delikatesser för dig som vill ha det där extra. Här en aktuell rapport från butken, saxat ur deras nyhetsbrev:

I köttdisken finner ni mot slutet av veckan:

• Oxfilé av prima slag
• Anka-bröst och lår
• Kalv
• Hjort
• Hängmörad Biff
• Fasanbröst på benet
• Kalkonbröst
• Lammracks och rostbiff
• Massa goa korvar

Vill du haka på i deras mejlgrupp, anmäl dig på: info@duaumea.se

Det finns många anledningar att älska Italien. Albatryffel till exempel. Till maträtter med tryffel är viner på nebbiolo ett stensäkert kort, varav de mest kända kommer från Barolo och Barbaresco i Piemonte.

Vi vintervänner drar oss däremot gärna norrut, mot snö och is, till Lombardiet och bästa området Valtellina vid foten av alperna.

Här tillverkar kvalitetsproducenten Nino Negri ett formidabelt rödtjut på druvan nebbiolo, som lokalt kallas chiavennasca, vid namn Le Tense Sassella, 2004 (nr 32341 på SB).

För 126 välspenderade kronor får du en förtjusande klarröd färg, matvänlig och aptitretande syra och en härlig bourgognelik hallonfrukt och klassisk körsbärsarom.

Drick och njut svalt och dekanterat redan ikväll, men kasta gärna in några flaskor i garderoben för lagring.

Till middagens såser och tillbehör är det helt rätt att möta vinets karaktär med en skvätt hallon- eller körsbärsvinäger. De bemedlade kanske river lite färsk tryffel över, vi andra får nöja oss med några droppar tryffelolja. Buon Appetito.

Hösten är här och fruktdoften ligger bedövande tung i svenska butiker. Men det är sorgligt att se människor rota runt bland italiensk och fransk importfrukt när grönsaksdiskarna dignar under den svenska äppelskörden.

Min egen äppelfavorit just nu är Rubinola, en riktigt friskt syrlig men ändå söt smakbomb som dessutom innehåller mest c-vitamin av alla äpplen.

De svenska äpplenas kombination av hög, aromatisk smak och frisk syra gör dem utmärkta i, just det, en fransk äppelkaka. Laga Ronnys variant på tart tatin. Receptet hittar du här: Ronnys Vintertartelett

Om Astrid Lindgren blivit född en sådär 70 år senare skulle kanske Emil inte alls ha bott i Lönneberga utan varit inflyttad till huvudstaden. På kvällarna skulle han hänga på trendiga restauranger och äta kornotto på trendriktig quinoa med confiterad griskind, pressat i fascistiskt rätvinkliga kvadrater.

Tack o lov visar nestor Mannerström att vällagad mat inte behöver vara så vansinnigt pretentiös. Hans kokbok ”Husmanskonst” är en lika vacker som inspirerande och rekommenderas till alla som uppskattar god mat. Men min absoluta favorit bland hyllmeter av kokböcker är Tore Wretmans oersättliga kulturgärning "Svensk Husmanskost". Att detta enastående verk inte fått en nytryckning är obegripligt. Är det någon bok man ska köpa om långkok, aladåber, sillinläggningar eller raggmunk med stekt fläsk så är det denna. Jag värnar mitt exemplar med mitt liv.

Många av rätterna som Tore Wretman beskriver (det handlar inte alltid om exakta recept) får också en liten historia som gör matupplevelsen än större. Så här måleriskt levererar han receptet för gubbröra:

"Besynnerliga, ibland kluriga namn hör husmanskosten till. Rent språkligt kan man tala om onomatopoetiska namn som framkallar ett slags konsistenskänsla, då man läser menyn högt. I andra fall får man, när man talar om en rätt, en snabbvision om, hur och när den har serverats. Så är det just med gubbröra. Smörgåsbordet i centrum. Gubbarna i dörröppningen, nyfikna, lystna. Nu skall kråset smörjas. Immiga flaskor på skänken. Slå ihop händerna, knyt servetten under hakan. Gå fram, bäste bror, gå fram..."

Fyra, fem hårdkokta ägg mosas med gaffel och blandas med ett par råa äggulor, ett par matskedar kaviar - inte den rökta utan den gamla salta sorten. Fyra till fem hackade anjovisfiléer blandas i tillsammans med lika delar finhackad dill, persilja och gräslök.

Serveras kall på kavring tillsammans med öl och kylt brännvin.

Gillar du tryffel. Vi älskar tryffel, speciellt vit Alba-tryffel. Strax är det tryffelsäsong och om du tänker specialimportera egen tryffel och Jetpaka den direkt från Italien kan vi berätta att tryffel förvaras bäst i en burk med risottoris. Fråga Nicola Perrelli (till vänster på bilden), det var han som förklarade det. Han driver förresten en av Sveriges bästa Italienska gourmetrestauranger. Och han har ett ruggigt fokus på just vit Alba. Klicka in på www.divino.se och läs mer!

Väljer du hellre en fläskig Amarone istället för en stram Bordeaux? Du är inte ensam.

Inget ont om Amarone, men de superkoncentrerade, nästan överväldigande aromerna i vinet kräver sin maträtt för att inte helt dominera. Att alltid välja tungviktarna kan rasera det fina samspelet mellan mat och vin. Svenskarnas smaklökar blir mer och mer inriktade på kraftig frukt och tydlig restsötma, något vi kan se i många viner från nya världen. Bag-in-box-trenden är pådrivande med sina unga, fruktdrivna och lättdruckna bordsviner. Lite elakt kan man säga att vi går mer och mer åt safthållet än vinhållet.

Smak är en smaksak utan rätt och fel. Men för den som vill ha ut mer av sin middag finns en enkel regel: Öka urvalet av viner och möt syra med syra och sötma med sötma. Enkelt uttryckt innebär det att sommarens BBQ med sina söta glazer och såser mår bra av fruktiga viner med restsötma (exempelvis en typisk nyavärlden bag-in-box). Ska du servera ett elegantare vin med tydliga syror bör du möta vinets syra med syra i maten. Pressad citron, friska vinaigretter, yoghurt eller crème fraiche.

I dagens kolhydratfientliga tidevarv och GI-hysteri borde de friskt syrliga och strama vinerna få ett större genomslag, då det driver matlagningen mot mindre sötma.

Chateau La Tour de By 2004, nr 3083 i Systembolagets ordinarie sortiment, för 134 kronor är en klassisk Medóc från Bordeaux med lika klassisk, maffig doft av järn, stall och tobak. Färgen är mörkt röd, nästan svart, och smaken bjuder förvånansvärt snälla tanniner, saltlakrits, härliga aptitretande syror och en liten örtig bitterhet.

Drick till en ragu på puy-linser kokta i en skvätt av rödvinet och buljong, lite vitlök, scharlottenlök, ett lagerblad och timjan. Några katrinplommon och/eller svarta vinbär får koka med för att harmoniera med druvkaraktären. Tillsätt lite grovt skuren fänkål mot slutet för att stötta lakritstonen i vinet. Ett stänk god balsamvinäger innan servering möter vinets syror på ett bra sätt.

Servera med rostade persiljerötter eller svartrötter och hårt stekt svamp till lamm eller nöt. Bon Appétit.